UKRAINA, RYSSLAND OCH EUROPAS FRAMTID

När historien åter knackar på vår dörr

En ny artikelserie från Sveriges Mångfald, Tankesmedjan MOI och Föreningen MOI

Det finns ögonblick i historien då världen förändras så genomgripande att vi först långt senare förstår vidden av det som skett. Ögonblick då de värderingar vi betraktat som självklara plötsligt visar sig vara betydligt skörare än vi velat föreställa oss. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina den 24 februari 2022 var ett sådant ögonblick. Ett brutalt uppvaknande för en europeisk kontinent som, trots krigen på Balkan och Rysslands tidigare aggressioner mot sina grannländer, hade börjat betrakta ett storskaligt erövringskrig i Europa som något som tillhörde det förflutna.

Men historien har aldrig lämnat oss. Den lever vidare i människors minnen, i nationers självbilder och i de politiska föreställningar som formar vår samtid. I Ukraina har den blivit en fråga om överlevnad. För bakom de militära analyserna, de diplomatiska förhandlingarna och de geopolitiska motsättningarna finns människor vars liv slagits sönder. Barn som lärt sig känna igen ljudet av flyglarm innan de hunnit förstå innebörden av fred. Föräldrar som tvingats lämna sina hem utan att veta om de någonsin kommer att återvända. Äldre människor som efter ett långt liv återigen tvingas uppleva krigets fasor. Människor som inte efterfrågat något annat än rätten att leva sina liv i trygghet, frihet och värdighet.

Det är dessa människor vi aldrig får förlora ur sikte. För när kriget reduceras till kartor, militära framryckningar, ekonomiska sanktioner och internationella maktspel riskerar vi att förlora förståelsen för vad det ytterst handlar om. Ett land är inte enbart ett territorium. Det är människors hem, deras historia, deras språk, deras kultur och deras gemensamma framtid. Ukrainas kamp handlar därför inte enbart om geografiska gränser, utan också om rätten för ett folk att själv bestämma över sin samhällsutveckling och sin plats i världen.

Rysslands krig mot Ukraina väcker samtidigt frågor som sträcker sig långt utanför Ukrainas gränser. Hur kunde den europeiska säkerhetsordning som växte fram efter kalla kriget visa sig så sårbar? Vilket ansvar bär Europas politiska ledare för de beroenden och säkerhetspolitiska vägval som präglat kontinenten under de senaste decennierna? Och hur ska Europa förhålla sig till en internationell utveckling där stormakters strategiska intressen allt oftare tycks väga tyngre än mindre nationers rätt till självbestämmande?

För oss som betraktar utvecklingen genom historiska, statsvetenskapliga och folkrättsliga perspektiv är det omöjligt att skilja Ukrainas öde från Europas framtid. Rysslands aggression utmanar grundläggande principer i den internationella rättsordningen, inte minst förbudet mot att använda militärt våld mot en annan stats territoriella integritet och politiska oberoende. Dessa principer skapades inte av en tillfällighet. De växte fram ur erfarenheterna av två världskrig, ur insikten om vilka katastrofala följder det får när makt tillåts ersätta rätt.

Samtidigt måste vi våga granska Europas egen roll. Europeiska unionen är en av världens största ekonomiska makter, men dess säkerhetspolitiska handlingsförmåga präglas fortfarande av betydande beroenden, inte minst i förhållande till USA. Det väcker en fråga som förtjänar en djupare diskussion: Kan Europa långsiktigt försvara sina demokratiska värderingar och sin säkerhet utan att utveckla en större strategisk självständighet? Och hur skulle en sådan självständighet kunna förenas med internationellt samarbete, solidaritet och ett trovärdigt försvar av folkrätten?

Det är frågor som inte kan besvaras med enkla slagord. De kräver historisk förståelse, politiskt mod och en vilja att även granska de föreställningar som länge präglat vår egen världsbild. Vi behöver förstå Rysslands imperiala historia och den politiska utveckling som format dagens ryska maktutövning. Men vi behöver också göra en tydlig åtskillnad mellan den ryska statsledningens ansvar och de människor i Ryssland som själva lever under politiskt förtryck, begränsad yttrandefrihet och riskerna med att motsätta sig kriget. Ett folk får aldrig reduceras till sin regering, lika lite som människovärdet får göras beroende av nationalitet.

Med denna artikelserie vill Sveriges Mångfald, Tankesmedjan MOI och Föreningen MOI därför försöka bidra till en djupare förståelse av det krig som förändrat Europa. Vi vill förena den historiska analysen med folkrättens grundläggande principer och samtidigt lyfta fram de mänskliga erfarenheter som alltför lätt försvinner bakom den dagliga nyhetsrapporteringen. Vi kommer att granska den ryska aggressionens historiska och politiska bakgrund, Ukrainas kamp för självständighet, Europas säkerhetspolitiska vägval och de svåra frågor som måste hanteras om en framtida fred ska kunna bli både hållbar och rättvis.

Men framför allt vill vi påminna om något som borde vara självklart: Fred är inte enbart frånvaron av krig. En verklig och hållbar fred måste också rymma trygghet, mänskliga rättigheter och respekt för människors frihet. En fred som bygger på att den starkare parten ges rätt att med våld bestämma över den svagare riskerar att underminera just de principer som ska förhindra framtida krig.

Vi lever i en tid då demokratin, solidariteten och den internationella rättsordningen ställs inför svåra prövningar. Det är också en tid då likgiltigheten riskerar att bli en av våra farligaste följeslagare. När lidandet pågår tillräckligt länge vänjer vi oss vid bilderna. Förstörelsen blir en del av nyhetsflödet, dödssiffrorna blir statistik och människors förtvivlan förvandlas till något vi betraktar på avstånd. Just därför måste vi fortsätta tala om Ukraina, även när andra händelser kräver vår uppmärksamhet.

För bakom varje sönderbombat hem finns ett liv som en gång var fyllt av vardagliga drömmar. Bakom varje människa som tvingats på flykt finns en historia, en familj och en längtan efter att återvända. Och bakom varje barn som växer upp i krigets skugga finns en framtid som aldrig borde ha behövt präglas av rädsla.

Europas framtid kommer inte enbart att avgöras av dess militära förmåga, ekonomiska styrka eller diplomatiska inflytande. Den kommer också att formas av vår förmåga att försvara de värderingar som våra demokratiska samhällen säger sig vila på. Av vår vilja att stå upp för internationell rätt, av vår förmåga att se människan bakom de politiska konflikterna och av vårt mod att dra lärdom av historien innan dess mörkaste kapitel riskerar att upprepas.

Det är med denna övertygelse vi inleder vår artikelserie. Inte för att vi tror oss ha alla svar, utan därför att frågorna är alltför viktiga för att lämnas obesvarade.

För Ukraina handlar det om rätten att existera som en fri och självständig nation. För Europa handlar det om vilken framtid vi vill bygga. Och för oss alla handlar det ytterst om vilket människovärde vi är beredda att försvara när det verkligen sätts på prov.

Sveriges Mångfald – Tankesmedjan MOI – Föreningen MOI