Socialdemokratins kris är större än ett dåligt valresultat
Det svenska valet 2026 är ännu inte sluträknat. Med 95 procent av valdistrikten rapporterade låg Socialdemokraterna på 28,1 procent och 100 mandat, samtidigt som oppositionen sammantaget hade 176 mandat mot Tidöpartiernas 173. De återstående rösterna innebär att mandatfördelningen fortfarande måste betraktas som preliminär.
Men oavsett den slutliga regeringsfrågan finns det anledning för Socialdemokraterna att ställa en betydligt svårare fråga än vem som blir statsminister: Vad är Socialdemokraterna i dag – och vad vill partiet vara?
Det är en ideologisk fråga som inte kan besvaras genom bättre kampanjer, skickligare kommunikation eller nya slogans. Den måste besvaras inom själva arbetarrörelsen.
Formellt råder ingen tvekan om hur Socialdemokraterna definierar sig. Partiet beskriver fortfarande sin ideologi som den demokratiska socialismen och talar om jämlikhet, solidaritet och ett samhälle utan över- och underordning. Inför partikongressen 2025 genomfördes dessutom ett omfattande programarbete som enligt partiet självt skulle innebära en återgång till socialdemokratins rötter.
Därför blir den verkligt intressanta frågan inte vad som står i partiprogrammet, utan hur väl den praktiska politiken motsvarar dessa formuleringar.
Under årets valrörelse har Socialdemokraterna kombinerat klassiskt socialdemokratiska förslag – stärkt välfärd, avskaffad karens, starkare a-kassa, höjda pensioner och begränsningar av vinster i skolan – med bland annat fortsatt stram migrationspolitik, hårdare kriminalpolitik, en uttalad arbetslinje och en stark betoning på bred politisk samverkan. Partiet självt beskriver detta som att det har återvänt till sina rötter.
Men just här finns också den konflikt som Socialdemokratin behöver våga diskutera öppet.
Vad betyder demokratisk socialism år 2026?
Är det framför allt en historisk och värderingsmässig identitet, eller ska begreppet också få tydliga konsekvenser för ekonomisk politik, fördelningspolitik, arbetsmarknad, privatiseringar, bostäder, välfärd och relationen mellan kapital och arbete?
Det är inte en akademisk diskussion. Det handlar om Socialdemokraternas politiska identitet.
Olof Palmes socialdemokrati byggde på tanken att demokratin inte skulle stanna vid riksdagens dörr. Ekonomiska maktförhållanden, klasskillnader och människors faktiska möjligheter att bestämma över sina liv var också demokratiska frågor. Den socialdemokratiska idén var därför större än att administrera välfärdsstaten. Politiken skulle förändra maktförhållanden.
Det är här vi menar att dagens Socialdemokrati har ett problem.
När ett arbetarparti försöker vara både vänster och mitten, både systemkritiskt och statsbärande, både opposition och samlande kompromissparti, finns risken att den ideologiska berättelsen försvagas.
Väljaren får många konkreta förslag men ett mindre tydligt svar på frågan: Vilket samhälle vill Socialdemokraterna egentligen bygga?
Det vore emellertid för enkelt att påstå att partiets valresultat enbart kan förklaras av ideologisk otydlighet. Valrörelser påverkas av många faktorer, och det krävs betydligt mer väljarforskning innan man säkert kan säga varför väljare har lämnat eller valt Socialdemokraterna. Däremot gör resultatet den ideologiska frågan svår att skjuta åt sidan. Om det preliminära resultatet står sig handlar det om ett betydande bakslag.
Samtidigt tornar en annan konflikt upp sig: regeringsfrågan.
Centerpartiets Elisabeth Thand Ringqvist har före valet sagt att partiet hellre går till extraval än accepterar en regering där Vänsterpartiet ingår. Hon har i stället förordat en regering med S, C, KD och MP och samtidigt avvisat regeringssamarbete med både V och SD.
Det skapar ett grundläggande strategiskt dilemma för Socialdemokraterna. Partiet måste förhålla sig både till möjligheten att samla en parlamentarisk majoritet och till frågan om vilken politisk riktning ett sådant regeringsunderlag faktiskt skulle innebära.
Och där återkommer ideologin.
Om regeringsduglighet ständigt kräver kompromisser mot den politiska mitten uppstår förr eller senare frågan om vad som inte är förhandlingsbart. Vilka är Socialdemokratins röda linjer för jämlikhet, välfärd och ekonomisk fördelning? Vilka samhällsförändringar är partiet berett att driva även när de möter motstånd?
Ett parti som inte längre kan svara tydligt på dessa frågor riskerar att förvandlas från politisk rörelse till förvaltningsalternativ.
Det är därför vi menar att Socialdemokraterna behöver en verklig ideologisk debatt bland sina medlemmar – inte en debatt som redan från början styrs mot ett bestämt svar och inte ännu ett kommunikationsprojekt från partiledningen. Medlemmarna måste få diskutera vad demokratisk socialism faktiskt ska betyda i vår tid.
Det innebär också att våga diskutera den egna historien. Vad återstår av folkhemmets jämlikhetsideal? Hur mycket ekonomisk ojämlikhet kan ett socialdemokratiskt samhälle acceptera? Vilka verksamheter ska över huvud taget få styras av marknaden? Hur mycket makt ska löntagare ha över arbetslivet? Vad betyder solidaritet när välfärden pressas? Och ska Socialdemokratins främsta uppgift vara att förändra samhällets maktförhållanden eller att administrera dem?
Det är obekväma frågor. Just därför behöver de ställas.
Vi menar att Socialdemokratins trovärdighetsproblem inte löses genom att försöka vara lite av allt för alla. Ett stort politiskt parti måste naturligtvis kunna samla breda väljargrupper, men bredd är inte samma sak som ideologisk oklarhet.
Socialdemokraterna använder själva ord som solidaritet, jämlikhet och demokratisk socialism. Då måste partiet också kunna förklara vad dessa ord kräver av den praktiska politiken.
Valet 2026 borde därför inte bara leda till diskussioner om personer, kampanjstrategier och regeringskombinationer. Det borde utlösa en betydligt djupare debatt inom svensk socialdemokrati.
Vad är det Socialdemokraterna ytterst vill förändra i Sverige?
Först när partiet vågar besvara den frågan blir det möjligt att förstå vilken politisk riktning Socialdemokratin faktiskt erbjuder.
Och kanske är just den diskussionen viktigare än frågan om vem som till slut lyckas bilda regering efter valet 2026.
Av :
Tankesmedjan MOI
Föreningen MOI
Sveriges Mångfald