När blev svaghet ett skällsord?

Det finns ord som långsamt förändrar ett samhälle. Inte genom lagar. Inte genom revolutioner. Utan genom att steg för steg förändra hur vi ser på varandra. En gång talade vi om solidaritet, gemenskap och ansvar. I dag talar vi allt oftare om produktivitet, effektivitet och lönsamhet. Det är inte fel att uppskatta arbete eller företagsamhet. Ett samhälle behöver människor som bygger, skapar och utvecklar.

Men när produktivitet blir måttet på människovärde har vi tagit ett farligt steg.

För vad händer med den som inte längre kan prestera?

Den som drabbas av cancer.

Den som lever med en psykisk sjukdom.

Den som föds med en funktionsnedsättning.

Den som blir utmattad efter ett långt arbetsliv.

Den som förlorar sitt arbete när fabriken stänger.

Är deras värde mindre den dag de inte längre producerar?

Ingen människa är enbart summan av sin arbetsförmåga. Vi är föräldrar, barn, grannar, vänner och medmänniskor långt innan vi är anställda eller företagare.

Ett samhälle visar sitt verkliga ansikte när det möter människor som behöver hjälp. Där avgörs om vi ser dem som kostnader eller som människor med samma okränkbara värde som alla andra.

Inför valet borde den viktigaste frågan därför inte vara hur mycket vi producerar.

Den borde vara vilka vi väljer att vara när någon inte längre orkar bära sig själv.

För ett starkt samhälle är inte ett samhälle där ingen faller.

Det är ett samhälle där ingen lämnas kvar när någon faller.

// Sveriges Mångfald 

Föreningen för Mångfald och Inkludering

Tankesmedjan MOI

Fotnot om seriens illustrationer

Varför segelbåtar? Genom våra båda artikelserier om utsatthet hos Tankesmedjan MOI, Sveriges Mångfald och Föreningen MOI, för Mångfald och Inkludering, använder vi segelbåten som en symbol för det svenska välfärds- och trygghetssystemet. En båt måste vara rätt konstruerad från grunden. Skrovet måste hålla tätt, konstruktionen måste tåla påfrestningar och besättningen måste kunna lita på att båten bär också när vinden tilltar och havet blir svårt. Det är inte i stiltje som en båts verkliga styrka prövas – det är i stormen.

Detsamma gäller ett samhälle. Våra välfärds- och trygghetssystem prövas inte främst när människor är friska, starka, självförsörjande och livet fungerar. De prövas när sjukdomen kommer, när arbetet försvinner, när funktionsförmågan sviktar, när fattigdomen slår till eller när en människa av andra skäl inte längre klarar sig på egen hand. Det är då samhällets konstruktion måste hålla.

Vi använder segelbåtar därför att vi menar att Sveriges välfärds- och trygghetsbåt i dag läcker in alltför mycket vatten. Sprickorna har blivit för många och människor riskerar att falla igenom de skydd som en gång byggdes för att bära dem. När det händer räcker det inte att säga åt den enskilde att ösa snabbare. Vi måste laga själva båten.

För i en storm avgörs vår gemensamma säkerhet inte av hur stark den starkaste ombord är. Den avgörs av om båten är byggd så att alla kan komma tryggt genom ovädret.